Renoveringen av Aspåsen gjorde farfar Alvar med omsorg och kreativitet under 18år från 1962. Han tog ett rum per år, mer orkade varken han eller deras ekonomi med gissar jag.
För mig gjorde han ett strålande arbete som jag tycker är värt att bevara på detta sätt.
Jag har försökt att leta upp bilder på alla rum i huset och skrivit några kommentarer om dem.
Följ med på en rundtur i Aspåsens gård.
Här är Stora ingången.
När man kommer in så är de en liten farstukvist där en av de första exemplaren av NWT hänger inramat. Ni ser den till höger om dörren ut. Den hittades på väggen som nån typ av isolering.
Här hade farfar även ställt ut och hängt upp gamla verktyg som han fann på gården. En gammal vevgrammofon fanns med tillhörande stenkakor. Vi barn bruka spela på den och musiken var spännande.
Ett näverhorn ser man änden av till vänster på första kortet där trappan går upp. Den försökte vi få ljud i. Bröl var det bästa vi kunde prestera.
Nu tar vi till höger in från ingången sett.
Storasalen är mäktig med sina sittgrupper. Den ena som ni ser med soffa och karmstolar och den andra som tyvärr inte det fanns bilder på var ett stort bord med vanliga stolar kring.
Här fann Antikdeckarna det de sökte. Skåpet med utfälld skiva var det val de gjorde då de var här och filmade oss. Det var en spännande upplevelse. Mer om detta på en annan plats på webbplatsen.
Denna salen har Per Håksas verser ovanför dörrarna. Rummet var själva affären. Spisen är en sak som kom till efter att affärerna var borta. Kan troligtvis ha stått en kamin där under tiden för handel.
Ingången var där fotografen står och tar kortet av rummet på första fotot och där ni ser fönstret på andra fotot. En dubbeldörr med en rejäl trappa ledde in. Dörren sattes igen nån gång innan 1962 då farfar Alvar tog över. Till höger om skåpet i förgrunden på första bilden var det ett varulager och under farfars tid en verkstad.
TIll vänster om spisen är ingången till kontoret som också var kontor under handlarens tid.
Skall vi gå in? ja det gör vi ... kom med..
Ja skrivpulpeten saknas den hade varit kul om den varit kvar. Farfar funderade på om de kunde hitta någon, men det kryllade inte av lämpliga objekt. Det fick bli ett litet sittrum intill den gröna kaminen som brann skönt på kulna höstdagar.
Om fotografen skulle vilja ta ett steg bakåt genom dörren så vi kommer ut... tack.
Här satt man och väntade på att maten skulle bli serverad. Spelade lite kort ibland och stannade till för ett prat. Ja det användes trots det var i slutet på hallen in. Jag hade idéer om att öppna upp fönstret och göra en utgång till en stor veranda med utsikt över sjön. Den kom aldrig till. Jag renoverade alla taken med pappa Björn i stället. Det var vi nödda och tvungna till.
Vi tar oss norr ut till ytterligare ett rum.
Olivia rummet, med de i mitt tycke de häftigaste möblerna i huset och med den häftigaste kaminen som var gjord i bygden, kanske Sunnemo. Det svarta skåpet i hörnet var min favorit då Antikdeckarna skulle välja ut vad de skulle ta med och sälja. Det blev tvåa men man sa att det troligtvis skulle betinga ett högre pris än skåpet man valde, men skåpet var mer annorlunda och gjorde sig bättre i TV.
Tanten Olivia som var dotter till Per Håksas adopterade son Nils Svanberg, bodde kvar i huset fram till Farfar Alvar köpte det 1962. Jag som fyra och halvåring kommer ihåg hur spännande det var att gå ned till tanten som hade en kossa i farstun. Hon lär ha suttit och matat råttorna också men det var nog elakt prat om den gamla tanten.
Vi ber återigen fotografen att backa för att komma till nästa rum
Här satt man och telefonerade då mobilen inte hade gjort sitt inträde, men man tvungen att vara försiktig för var det åska ute så levde man farligt. En gång då åskan gick som bara fn så brann det i tapeten efter telefonkabeln som kom in. Åskan hade slagit ned någonstans i närheten och en eldboll hade följt telefonlinjen in. Det kunde blivit ett hett samtal.
Den backande fotografen, det är han...
Det här var Farmors Place. Hon ilade mellan skaffriet som ni ser på kortet uppe till höger (eller det i mitten om ni kör på Padda o telefon). Där gick man in genom en dörr så kunde man stå där inte och förbereda frukost, kaffe och mat. Ut till spisarna var man ju tvungen att gå även till Kyl och frys givetvis också. För att sen duka upp på det stora bordet eller ute på borden i solen.
På våren så brukade farmor skura golvet med grönsåpa för att de skulle vara rena o fina. Bräderna var inte behandlade med något.
Farmor o farfar sov i pigkammaren innanför köket och gästerna fick sova uppe på. Det hände en gång då Ulf och jag skulle bo över, vi var väl 7-8 års åldern, så bäddade farmor åt oss på övervåningen. Jag som var mörkrädd tyckte det var spooky men efter som Ulf var med så skulle jag väl fixa det. Vi låg nog och pratade en timme, sen skulle Ulf ner o kissa. Då en timme hade gått så gick jag ned, då låg han mellan farmor och farfar. Han hade inte velat gå upp tillbaks. De tyckte att jag var fjomsig som kom ned och sa att jag inte ville ligga ensam uppe. Jag föreslog att Ulf skulle komma med upp men det ville han inte men HAN var inte mörkrädd. Vi var fyra i sängen den natten. Vet inte om jag än i dag skulle uppskatta att ligga på övervåningen i Aspåsen. Hmm undrar om det var därför farmor o farfar låg nere...
Nej nu får vi ta köksingången och traska tillbaks till trappan upp på övervåningen. Törs ni? Jag stannar här :)
Nu ser vi den mäktiga klockan som hänger på hallen uppe och som både har en urtavla på insidan och utsidan. Här hjälpte jag farfar många gånger att få upp de tunga loden. De skulle inte hänga uppe under vintern utan plockas ned eftersom klockan inte drogs upp. Här var det ljust och fint. Här kunde vi sitta och spela spel fina sommarkvällar.
Här finns det 2 rum åt vänster och höger som ligger här på västsidan om huset. Det finns även 2 + 2 rum på östra sidan. Sovrummen är på östra sidan ned mot sjön. Vi börjar i sydöst.
Nu är vi i spöktrakter. Kom med.
En gång i tiden bodde det pensionärer i Aspåsen då var detta en lägenhet om ett rum o kök. Detta första rum är som synes köket utan vatten och avlopp. Toalett det fick man gå ut och sköta i botten på Magasinen som ligger norr om Aspåsen.
Denna husdel byggde Per Håksa i början på 1830-talet då han började med sin affärsrörelse. Det norra huset kopplades ihop med det södra huset med hallen. Husen låg inte i samma nivå så farfar fick försöka att minska lutning mellan husen. Det lyckades inte helt.
Nu kan vi smyga in i sovrummet där framme, men var tysta det kanske sover nån i sängen.
Jag vet att jag sovit över här några gånger och spöken kan höras som går på vinden och i rummet intill. Så utvilad vaknar man inte här. Rummet i sydöst har en vindflöjel som sitter på nocken och låter, kan kanske vara det som hörs. Många gäster har tillbringat natten i detta rum, vissa av dem mer kända än andra... av mig alltså :)
Nä nu kilar vi över till det nordöstra sovrummet.
Men först så har vi ett gammalt kök till som farfar rev ut och gjorde till sittrum. Soffan och stolarna ropade jag in på auktion som jag var med på. Det var mitt första riktiga köp. Här var det lite hop-plock av möbler. Bordet vid fönstret var ett fint klaffbord som jag gärna ha velat ha idag. Då hade jag inte plats...hmm det har jag inte idag heller.
I nästa rum huserade farsan och hans fru Ingrid. De hörde aldrig några spöken på Aspåsen. Då farfar och farmor var döda och begravna så fortsatte farsan och Ingrid att sova på övervåningen. Nä nu få det vara slutpratat, nu går vi in i sovrummet.
Möblerna kommer från mitt hem i Forshaga. Det flyttades hit efter skilsmässan mellan farsan och morsan. Ingrid hade med en bättre säng till Forshaga. Smikbordet vid fönstret köpte morsan i slutet på 60-talet för att ha i sitt sovrum. Hon som ville vara fin.
Jag och Cinna sov över här innan vi byggde vår stuga och det var här Ulf och jag skulle sova..
Nog med sovrum nu. Vi tar oss till den västra delen vägg i vägg med detta sovrum.
Denna smutt var en passage till det rummet som farfar renoverade sist. I denna passage rann det in vatten från taket. Det var anledning till att jag ville byta taken. Huset skulle ju förfalla om inget gjordes. Det kostade en massa pengar med arbetet var gratis. Förhoppningsvis fick farsan och faster Siv tillbaks pengarna då de sålde huset. Om inte så gjorde vi en bra insats för att bevara kulturskatter i bygden. Hoppas de i bygden uppskattar detta?
Sist renoverat fick bli det modernaste.
Ja en hörnsoffa som Cinna och jag hade haft i vår lägenhet en kortare tag innan vi köpte en ny. Den fick gå till Aspåsen så det fanns ett vettigt ställe att komma till och titta på TV. En mosterstor TV som inte var lätt att bära upp. Ser ni de fina tapeterna och de hänger uppe än.
Å nu återstår Spökrummen... vi tar ne snabb titt.
Kontoret där morsan och farsans soffar från 1967 står. Den köpte de då vi flyttade in på Skolgatan i Forshaga för att fylla upp det gigantiska storrummet. Den åkte upp till Aspåsen med Sängmöbeln.
Där soffan står stod en gammal utdragssäng får 1800 smällkallt som jag och Cinna tog hand om. Efter vaggan fick Linnéa den som sin första säng. Vi tog den åter till Aspåsen då Linnéa växt ur den och då var platsen tagen.
En gång då åskan gick som kula så var alla barnen uppe i vår stuga och lekte då vi hörde en riktigt brak till smäll. Jag förstod att åskan hade gått ned i Aspåsens närhet. Detta var i kvällningen så jag tog med barnen och deras kompisar springande ned till Aspåsen för att släcka eventuell eld. Vi kom in och farsan hade fått fram brandsläckaren så vi sa till barnen at t de skulle springa runt och kolla så det inte pyrde. De sprang överallt utom in genom denna dörr. Ingen tordes. De kända alla att det var obehagligt och det fanns något där inne.
Å nu mina vänner får ni hålla i er och krama varandras händer. Känn efter om någon finns nära som ni inte ser.. nu går vi in..
Nja jag vet det är bara foton, men i verkligheten var det mörkt och ruskigt tyckte barnen.
Möblerna är från min farmors pappa Alexius Sylvester Rådberg som ni ser på fotot över soffan. Intill honom som syn på den andra bilden finns den fina hustrun Vilhelmina fd Hagberg.
Nu har ni varit med på rundturen på Aspåsen. Hoppas ni är nöjda. Jag släpper er här så får ni gå runt själva... om ni törs.