Aspåsens Gård, Historien

Historien om Aspåsens gård går tillbaks ändra till 1600-talet då det var omnämnt som Aspeholen. Men Aspåsens storhetstid kom under 1800-talet då Per Håksa öppnade en affär efter vägen mellan Karlstad och Malung. Det var den enda affären på sträckan. Per Håksa, som hette Håkansson, var en affärsman ute i fingerspetsarna. Han bedrev handel innan det var tillåtet att idka detta utanför staden. Han var inför tinget pga detta. För att locka kunderna till sitt handelsställe så drog han om vägen så den passerade alldeles utanför. Det var bortåt en halvmil som han drog om helt. För det krävdes pengar och det hade Per Håksa. Inte bara ärlig handel hade försett honom med detta utan även tillverkning och försäljning av alkohol hade gjort att han kunde bygga ut gården. Han byggde på en våning på huset och la till den södra delen där Handelsboden låg.

Men efter denna epok förföll Aspåsen kraftigt fram till 1960 då farfar Alvar Grindegård, som då hade byggt en liten sommarstuga norr om ravinen vid Aspåsen, köpte det förfallna huset. De stora ägorna hade försvunnit i konkursen efter andre handlaren Svanberg som kört allt i bott. Detta pågrund av sitt alkoholmissbruk. Det var inte helt oproblematiskt att få köpa gården då ett antal fast boende på västra sidan om sjön vill göra en hembygdsgård av huset. Lite lustigt var att Helmer som satt i fullmäktige och var en av pådrivaren även arrenderade ut marken där farfar byggt sin stuga. Helmer och farfar var släkt då anfadern till båda kom från Trappåsen.

Väl då farfar fått igenom köpet 1962 återstod det svåraste, att få gården i fint skick. Under de följande 20 åren renoverar Alvar själv rum för rum och Ingrid och han inreder dem med auktionsgods. Jag själv hjälpte farfar Alvar 1981 med att sätta upp tapeterna i det sista rummet att göra iordning. Det var en utmaning. Se länken Aspåsens gård, rummen för hur det såg ut inne i gården.

1985 fick sönerna Björn och Lennart överta gården där nu ytterligare renoveringar krävdes.
Den första investeringen var att få tillräckligt med vatten då den gamla källan inte gav tillräckligt mycket vatten. Denna investering gjordes 1991.

Min byggnation av fritidshuset 300 m norrut, pågick från 1985 till 1994, då samtliga hus var byggda och inredda. Därefter tog jag mig an Aspåsen där taken var i stort behov av att renoveras.

Fick far Björn med på att fixa till köksingången 1995 där det regnade in friskt. Jag började riva och slänga innan han hann stoppa mig så var det för sent och då var det bara för honom att acceptera renoveringen. Jag använde restmaterial från mina byggen men plåten fick farsan köpa. Han var mycket nöjd med det vi gjort trots att jag körde över honom. Han tyckte inte att det var nödvändigt, det var annat som var viktigare.

Året därpå, 1996, lyckades jag övertala fader ytterligare en gång att vi måste fixa vedbodens tak. Pannorna var gamla och det läckte även där friskt. Denna gång var han med på noterna.
Jag rev norra sidan först och la på taket med läkt innan jag gick på det södra taket och då blev det stopp. Taknocken på huset var friskt på norra sidan men var bortäten av myror på den södra sidan. Den var påväg att gå av. Detta hade jag inte märkt. Jag rev det södra taket och pallade upp den norra nybyggda delen.
Ringde svärfar Anti som kom ned i träskor, jag hade hittat en ersättningsstock till nock och behövde hjälp att få upp den. Det stod en telefonstolpe mellan Aspåsen och Solåsen som inte hade använts sen 1970. Jag sågade ned den och vi lyckades spela upp den till taket med hjälp av remmar. Anti hade jobbat i skogen i sin ungdom och kunde knepet. När stocken var uppe var det en smal sak att få den på plats och sänka ned taket som jag hade pallat upp. Jag spikade fast det i den nya stocken och sen var det bara att fixa baksidan.
När pappen skulle på hade farsan ringt efter sin bror Lennart och min kusin Ulf som hjälpte till med det pilliga spikandet och läktandet. Farsan hade köpt plåt och fraktat ned som skulle upp på läkten som nu låg uppe på taket. Plåten var ingen match att få till då jag hade jobbat med det på min stuga och farsan var den tredje handen som krävdes. När jag läser i "Gårdar väster om Grässjön" så ser jag att farsan likställt min insats med de timmar Lennart och Ulf deltog, det kändes inte så kul.

1997 så ville jag rädda magasinet och de speciella pannorna som låg där på. Jag föreslog att vi skulle flytta de gamla speciella pannorna som fann till västsidan som syns från vägen och de moderna pannorna till östsidan mot sjön. Mycket virke var trasig som vi fick ersätta med nytt och gammalt som vi hittade. Farsan var tredje armen och finansiär även här. 

Efter detta blev det stopp på takrenoveringar, jag hade velat göra huvudhuset också men tyvärr så gick Lennart bort 1998 och farsan fick bråck på Aortan och opererades 2000. Det skulle ta ända till 2003 innan farsan var så fräsch att han kunde vara med på marken. Själv utan den tredje armen kunde jag inte klara detta stora projekt. Ulf min kusin, som inte gjort sig känd som en händig person, fick komma och vara tredje handen. Farsan var administratören som såg till att material beställdes och kom fram. Jag var byggledaren/snickraren som visste vad som skulle göra och hur det skulle göras. 

Vi tog tre somrar att göra det stora taket och det var välbehövligt. Under takpannorna låg det ett sticktak som var fläckvis alldeles borta. Det visade sig också att bräderna under var genomruttna. Takvinklarna hade haft läckage så det rann in i rummen och där var större delen av det bärande bara att riva bort. Vi bytte massor av plank på taket. Jag byggde ny takvinkel med ränndalar. Vi satte upp hängrännor och la på nya betongpannor. Men de jobbigaste var nog att med en spade ös få bort sticktaket som var spikat med miljoner spik. Det var tungt och skitigt och Ulf var höjdrädd och orkade inte ösa mycket. Vi passade på rödfärga huset också då vi hade ställningarna uppe.

Allt detta jobb var roligt att göra, betalningen var nöjet att se Aspåsen se prydligt och fint ut. 

Då farsan inte kände att han orkade ha ett så stort hus som krävde massor av underhåll undrade han om inte jag och Ulf skulle ta över. Tyvärr så kom frågan för sent. Den skulle ha kommit 1983 innan jag byggde mitt eget ställe. Att ha ett hus på 18 rum o kök som inte hade någon skog där man kunde hämta pengar då man behövde var inte intressant. Tyvärr.

Nu när vi går förbi tänker jag "Taken är ju fina i alla fall".